När man besöker Swensbylijda idag är det svårt att föreställa sig hur det kan ha sett ut här i historisk tid och sedan, under 1960 – 80-talet, när förfallet var totalt. Dammen var riven och stora mängder av sten tippades i ån för att behålla Lidträskets vattennivå. Längs stränderna växte en ogenomtränglig slyskog och tjocka bestånd av mjölkört, brännässlor och ris. I backen där Pehrsgården ligger stod fullvuxna träd och en stor eltransformator.

I juli 1990 startade arbetet med att restaurera dammen. Förarbetet hade pågått i tio år. Det startade som en studiecirkel som hade till uppgift att forska, kartlägga och dokumentera Svensbyns historia. Det arbetet kom att resultera i att det skrevs tre olika böcker om Svensbyn. Den första boken sålde bra och ganska snabbt fick man trycka upp en ny upplaga. Det är från överskottet av den som grundplåten till restaureringen av kvarndammen vid Liden lades. Men det krävdes att en förening stod bakom ett återuppbyggnadsprojekt och Svensby Hembygdsförening bildades hösten 1989.

Sommaren därpå, under första semesterveckan 1990, startade arbetet med att restaurera dammen. Det var den som var förutsättningen och grunden för att överhuvud taget kunna gå vidare med någon form av återuppbyggnad. När arbetet började fanns endast delar av grundsättningarna kvar till de gamla anläggningarna. Ett brofäste av huggen sten med exakt samma mått skänktes av Vägverket.
Många engagerade bybor och lokala företagare var med i arbetet. Arbetet avslutades efter ca tre månader och då fanns även stenkistan där för att kunna styra vattenflödet in till en framtida kvarn, den Sadelinska kvarnen.

När dammen fanns på plats så fanns förutsättningarna för att bygga upp flera av de historiska byggnaderna. Men först såg man till att få nyttjanderätten av Svensby Byamän sedan startade en rasande spännande resa som inte är färdig än.